Hoppas på att 2012 blir ett kanon år för oss alla!

Levnadsår1996-08-29 – 2006-05-30

Smeknamn

Doddisen, Nutte Naiten, Gurkan, Lilleman och Psyko Naitro

Beskrivning

Temperamentsfull, egen, morgontrött, morrar gärna i trängda situationer.

Har ett stort revirtänkande. Typisk hanhund. Fina mörka ögon som man drunknar i, gosig nallebjörn.

Favorit leksak

Boll och Kongen

Tyckte om

Bada, spåra, att springa efter leksaker, spela bandy och killar

Älskade

Hundgodis, mat och sin lillebror Ewok  

Vår älskade knäppis har fått somna

Idag var en tung dag & med tunga steg gick vi till veterinären, kl 19.45 hade vi tid.

Naitro var inte orolig snarare nyfiken på om de hade något godis där. Passade på att väga vår stabila kille ja hela 51kg stod det på vågen.

Lite mycket, men de senaste dagarna har han ju fått äta vad han velat.

Matte (Siv) och pappa (Peter) väntade i väntrummet.

Vi vart visade till ett av rummen där en röd filt låg och väntade. Naitro fick lite godis och sen hade han sin kong med sig. Det fylldes i lite papper och veterinären kom in. Vi pratade lite och sen var det tid att ge den lugnande sprutan.

Naitro tyckte att det gjorde lite ont när han fick lugnande och vi fick för säkerhet skull sätta på munkorgen. Men alla som kände Naitro visste väl att han skulle reagera så.

Personalen släckte ner lyset och endast en liten lampa var tänd, det kändes mjukare så. Naitro åt en hel del godisar sedan lade han sig ner med huvudet i min famn och jag pussade på honom, vi satt så en stund.

Jag klappade på honom mjukt och han låg alldeles lugn, han gjorde inget försök till att resa på sig. Jag berättade för honom att nu dröjde det inte länge förrän han skulle få träffa sin älskade storebror Zerock & de andra hundkompisarna där uppe i hundhimlen. Jag grinade & grinade men Naitro var inte orolig han bara låg där lugnt.

Personalen kom in igen och de rakade honom på benet & satte in kanylen för att kunna ge honom sömn medlet sen tog det inte många minuter förrän han slutade andas i min famn.

Jag satt kvar en bra stund, klappade hans mungipa pussade på alla hans tassar och hans öron & nos. Jag lade kongen vid hans mun och gick sedan för att se om mamma & Peter ville se hur han låg där så lugnt & fint. De gick in och tittade på honom och vi sa hej då. Mamma berättade att hon tände ett ljus ute i väntrummet som hon sedan släkte när jag kom ut.

Ja nu finns han bara kvar i våra minnen vår älskade Naitro, men oj vilka minnen det är.

Vi saknar honom redan så otroligt mycket men vi vet att han har det bättre nu och framför allt så har han inte ont längre.

Kram på dig min gulliga lilla Nuttebull & ta väl hand om storebror vi älskar dig nu & för alltid.

Levnadsår1993-01-29 – 2001-10-21

Smeknamn

Bubbisen, Pärongurkan, Älgen Torstensson, Storeman

Beskrivning

Självsäker, gick ihop med alla, lekfull, smart, stor en riktig pussgurka, Polisen.

Favorit leksak

Sälle (gossedjurs säl)

Tyckte om

Räkor, Brieost, vindruvor, de flesta människor och de flesta hundar, pinnar leksaker m.m. 

Min älskade hund är borta.

Jag saknar honom fruktansvärt mycket. Jag saknar hans pussar hans skall hans ansiktsuttryck. Hans sätt att leka, hans sätt att tigga. Jag saknar när han låg vid mina fötter om nätterna. Jag saknar att inte kunna se på honom när han lekte med sin lillebror Naitro. Jag saknar hans personlighet hans glädjeskutt. Jag saknar hans självsäkerhet, hans päls, hans vackra ögon, hans pussar. Jag saknar hela honom. Jag vet att han saknar oss också. Han var världens vackraste och bästa hund. Jag saknar honom jätte mycket men han kommer alltid att finnas i mitt och min familjs hjärta. Därför lever han kvar, synd bara att han inte finns med oss kroppsligt.

Jag älskar dig Zerock. (Skrevs en vecka efter han gått bort).

Zerock gick bort hastigt i cancer han var en kämpe som inte visade att han hade ont. Det kom som en chock då veterinären sa att han höll på att dö att cancern hade nått hjärtat så att det inte kunde pumpa runt blod. Det fanns inget annat att göra än att låta honom få somna in i mina armar. Jag kommer så väl ihåg när hans blick blev tom och han var borta. Det känns fortfarande som det var igår. Det sista jag gjorde innan jag sa hej då var att pussa hans huvud och alla hans tassar.

Zerock kremerades separat och vi i familjen höll en minnesstund när han ströddes för vinden på hans favoritplats ett halvår senare. Jag ville nämligen att han skulle vara fri och inte instängd i en urna. (Skrevs den 13 april 2005).