Levnadsår1996-08-29 – 2006-05-30
Smeknamn
Doddisen, Nutte Naiten, Gurkan, Lilleman och Psyko Naitro
Beskrivning
Temperamentsfull, egen, morgontrött, morrade gärna i trängda situationer.
Hade ett stort revirtänkande. Typisk hanhund. Fina mörka ögon som man drunknade i, en gosig nallebjörn.
Favorit leksak
Boll och Kongen
Tyckte om
Bada, spåra, att springa efter leksaker, spela bandy och killar
Älskade
Hundgodis, mat och sin lillebror Ewok
Vår älskade knäppis har fått somna in.
Idag var en tung dag & med tunga steg gick vi till veterinären, kl 19.45 hade vi tid. Naitro var inte orolig snarare nyfiken på om de hade något godis där. Passade på att väga vår stabila kille ja hela 51kg stod det på vågen. Lite mycket, men de senaste dagarna har han ju fått äta vad han velat. Matte (Siv) och pappa (Peter) väntade i väntrummet. Vi vart visade till ett av rummen där en röd filt låg och väntade. Naitro fick lite godis och sen hade han sin kong med sig. Det fylldes i lite papper och veterinären kom in. Vi pratade lite och sen var det tid att ge den lugnande sprutan. Naitro tyckte att det gjorde lite ont när han fick lugnande och vi fick för säkerhet skull sätta på munkorgen. Men alla som kände Naitro visste väl att han skulle reagera så. Personalen släckte ner lyset och endast en liten lampa var tänd, det kändes mjukare så. Naitro åt en hel del godisar sedan lade han sig ner med huvudet i min famn och jag pussade på honom, vi satt så en stund. Jag klappade på honom mjukt och han låg alldeles lugn, han gjorde inget försök till att resa på sig. Jag berättade för honom att nu dröjde det inte länge förrän han skulle få träffa sin älskade storebror Zerock & de andra hundkompisarna där uppe i hundhimlen. Jag grinade & grinade men Naitro var inte orolig han bara låg där lugnt.
Personalen kom in igen och de rakade honom på benet & satte in kanylen för att kunna ge honom sömn medlet sen tog det inte många minuter förrän han slutade andas i min famn. Jag satt kvar en bra stund, klappade hans mungipa pussade på alla hans tassar och hans öron & nos. Jag lade kongen vid hans mun och gick sedan för att se om mamma & Peter ville se hur han låg där så lugnt & fint. De gick in och tittade på honom och vi sa hej då. Mamma berättade att hon tände ett ljus ute i väntrummet som hon sedan släkte när jag kom ut. Ja nu finns han bara kvar i våra minnen vår älskade Naitro, men oj vilka minnen det är. Vi saknar honom redan så otroligt mycket men vi vet att han har det bättre nu och framför allt så har han inte ont längre. Kram på dig min gulliga lilla Nuttebulle & ta väl hand om storebror vi älskar dig nu & för alltid.